Mycket som händer och tröttheten är ett faktum. Äntligen har han bytt sin adress och jag kan nu söka bostadsbidrag, underhållsstöd och allt vad det nu är. Sen då? Det är så mycket och i skrivandes läge helt svårt att komma ihåg allt. Jijutsun går inge vidare då Melody inte vela vara med alls och jag har behövt sitta med henne i famnen större delen av dem senaste passen. Men jag ska, jag SKA ta mig vidare och högre upp i graderna, spelar ingen roll om det tar lite tid att nå. För hur som helst så mår jag faktiskt bättre när jag kommer dit och åker där ifrån trots att jag inte kanske kunnat vara med på passet desto mer. 
 
Rutiner med barn och hund börjar falla på din plats och jag orkar faktisk sitta uppe och se på tv en stund eller vad jag nu vill göra före jag sedan själv lägger mig. Jag kände mig så fri idag, nu i eftermiddag. En frihet, ett lugn och jag kan faktiskt se en framtid utan kaos runt omkring. Jag har en plan, en tidsplan av hur jag vill att mitt liv ser ut om ett år, två år och så vidare och jag hoppas innerligt att det kommer kunna hållas. Jag tycker om denna känslan av att för en gångs skull kanske ha någorlunda koll på mitt liv och se en ljus framtid. Att få vara glad, kanske rent av lycklig någon gång. Mitt fokus just nu ligger på mig själv och mina barn, min familj. 
 
På tal om familj så måste jag bara säga .. ÅÅH som jag älskar mina barn och jag måste se till att dem verkligen vet det, att dem är det bästa som hänt mig. Och att dem aldrig någonsin får tro att jag och deras pappa gått skilda vägar pågrund av dem. Jag har bestämt för länge sedan att jag ska bli den bästa mamman jag kan vara, jag ska verkligen försöka. Försöka ge dem den trygghet och kärlek dem behöver och förtjänar. 
Nemi, Ian & Melody <3 
 

Börjar plana..?

Allmänt Kommentera
Mycket som händer och tröttheten är ett faktum. Äntligen har han bytt sin adress och jag kan nu söka bostadsbidrag, underhållsstöd och allt vad det nu är. Sen då? Det är så mycket och i skrivandes läge helt svårt att komma ihåg allt. Jijutsun går inge vidare då Melody inte vela vara med alls och jag har behövt sitta med henne i famnen större delen av dem senaste passen. Men jag ska, jag SKA ta mig vidare och högre upp i graderna, spelar ingen roll om det tar lite tid att nå. För hur som helst så mår jag faktiskt bättre när jag kommer dit och åker där ifrån trots att jag inte kanske kunnat vara med på passet desto mer. 
 
Rutiner med barn och hund börjar falla på din plats och jag orkar faktisk sitta uppe och se på tv en stund eller vad jag nu vill göra före jag sedan själv lägger mig. Jag kände mig så fri idag, nu i eftermiddag. En frihet, ett lugn och jag kan faktiskt se en framtid utan kaos runt omkring. Jag har en plan, en tidsplan av hur jag vill att mitt liv ser ut om ett år, två år och så vidare och jag hoppas innerligt att det kommer kunna hållas. Jag tycker om denna känslan av att för en gångs skull kanske ha någorlunda koll på mitt liv och se en ljus framtid. Att få vara glad, kanske rent av lycklig någon gång. Mitt fokus just nu ligger på mig själv och mina barn, min familj. 
 
På tal om familj så måste jag bara säga .. ÅÅH som jag älskar mina barn och jag måste se till att dem verkligen vet det, att dem är det bästa som hänt mig. Och att dem aldrig någonsin får tro att jag och deras pappa gått skilda vägar pågrund av dem. Jag har bestämt för länge sedan att jag ska bli den bästa mamman jag kan vara, jag ska verkligen försöka. Försöka ge dem den trygghet och kärlek dem behöver och förtjänar. 
Nemi, Ian & Melody <3